Livet i München, det var vad jag levde för ett år sedan. Trippade runt i kjol mest hela tiden och kände hjärtat pumpa som på nytt.
Det tog slut i mars med mitt ex och jag hade gråtit och redan bearbetat det under en tid så när det väl tog slut grät jag inte på en månad. Sen blev det bara bättre och bättre och tillslut blev min tid i München så fantastiskt bra.
Jag fick bestiga berg några gånger. Andas frisk luft och älska livet!
Besökte också flertalet nya städer och länder. Roadtrippade och tog var dag som den kom. Drack öl och såg på fotbollsVM. Det var fint.
Sen vet ni ju vad som hände. Jag blev kär. Och när man blir kär är det allt som ofta magiskt. Vi sov ibland i min säng som inte var mer än 80 cm bred, det var inga problem. Hade jobbiga roommates som inte tyckt det passade sig med besök var och varannan natt.
Och mannen jag blev kär i är han som gömmer sig bakom den här Paulaner-ölen. Aldrig hade jag kunnat ana då att han skulle komma och betyda så ofantligt mycket för mig, min Mumin. Jag skrattade en gång och sa jaa jag kommer då inte följa med dig till Finland i alla fall!
Jag minns så många magiska dagar. När vi åt sen frukost på café, gick till djurparken och strosade runt i ett par timmar, pussades, och lagade risotto till middag, middagar som vi alltid åt i sängen.
Den senaste tiden har jag haft en himla München-längtan. Dels för att jag hade en väldigt fin tid där och dels för att jag hade väldigt fina vänner där. Saknar Lena, Himanshu och Ari. Men gillar också staden så himla mycket! Mitt München.
/Tänker inte sluta drömma eller romantisera livet som var för det är endast känslor som känns när livet faktiskt är toppen precis här och nu!
Follow